Att ha råd till semester eller ej

Jag läste om Laila Bagge Wahlgren om hur hon hade det som barn. De hade inte pengar och hade inte råd att åka på semester. Det var inte sexigt att åka till Danmark och tälta sa hon. Sexigt? Ska det behöva vara det?

Jag är så trött på allt gnäll som vi svenskar har egentligen. Inget är tillräckligt bra. Vi ser bara vad vi saknar och tar inte till oss det som vi faktiskt har.

Jag är själv uppväxt i en stor barnaskara och det var sällan vi hade råd att åka någonstans, men mina föräldrar gjorde det bästa av situationen som de kunde. Vi åkte till High Chaparral och hade en otroligt rolig tur dit. När vi väl var inne så var det en otroligt upplevelse.

Vi åkte någon tur till Danmark. Det var inte ofta som vi barn fick följa med men det hände. Oftast så åkte mamma och pappa själv och vi var hemma hos faster Saga och väntade spänt på att mamma och pappa skulle komma för de hade alltid godis med sig till oss.

Vi tog bilturer och åkte runt och tittade och det var trevligt. Allt behöver inte kosta pengar med andra ord. Eller massor med pengar.

Visst. Jag kommer ihåg när jag gick i ettan och tvåan. Jag känner igen det där som Laila skrev i aftonbladet hur man efter sommarlovet slut skulle berätta för klassen vad man hade gjort. För mig var det inte bara efter sommarlovet utan det var efter varje helg.

Jag fasade för att få frågan vad jag och min familj hade gjort. Oftast hade vi ju varit hemma men jag drog till en måndag med att vi hade varit hemma hos mormor. En nödlögn men det kändes rätt just då att ta till. Jag kände mig helt plötsligt som en av de andra som oxå hade varit borta under helgen. Det gick hem den ena måndagen så jag fortsatte med att säga det. Så helt plötsligt så var vi hos mormor varje helg utan att ha varit det.

När jag tänker tillbaka till det idag så tänker jag att det var nog många fler som var i min sits. Det var nog fler som sa att de varit någonstans utan att ha varit det.

Nu idag har jag själv barn och jag försöker göra saker med dom hela tiden. Vi åker inte utomlands för det kostar för mycket men vi gör mycket annat. Vi är tillsammans och vi kan åka rundor och titta på den vackra naturen. VI går på djurparker och vi åker på semester inom Sverige. Min dröm är att kunna ta hela familjen till Cypern och jag hoppas det går en dag. Det viktigaste för mig dock är att få ha min familj nära mig. Det spelar ingen roll var vi befinner oss bara vi är tillsammans.

Sen måste jag vända på det hela lite med. Laila skriver att alla andra åkte till till exempel till Spanien och andra länder med sol och bad som prio ett. En del barn åker iväg hela tiden med sina föräldrar. Här vill jag vända på det lite och ställa frågan: Vad är egentligen bäst? Är det att åka iväg med sina barn varje år till ett annat land som dessa barn kanske inte har råd med själva en dag eller är det att njuta av det man har i sin närhet.

De barn som under sin uppväxt får och får kanske inte klarar sig lika bra mot de barn vars föräldrar har fått kämpa. De föräldrar lär barnen att överleva samhället medan de rika föräldrarna lär deras barn att ta så mycket de kan. Jag vet att det låter överdrivet och alla lever inte så men det dessa människor jag pratar om. De som lever så.

Som barn ville jag en massa. Jag ville åka hit och dit, men jag är idag en person som försöker se det positiva i det negativa och det gör jag även här. Mina föräldrar lärde mig att uppskatta det jag har och inte sukta efter något som jag inte kan få. Jag själv lärde mig att drömma mig bort och glänsa i sol och vind i drömmarnas land och sedan öppna mina ögon för att se att vi faktiskt har det lika underbart här hemma som någon annanstans. Är man lycklig i sitt sinne redan så är man det vart som helst man än befinner sig. Är man olycklig i sitt sinne så är det sällan det hjälpe ratt slänga ut en massa tusen lappar för att sola i solen i Spanien.

Det finns dom som inte är olyckliga men som inte har råd att åka någonstans. Men man blir ju olycklig om man så gärna vill ha något som man inte kan få.

Intressant?